PL-hösten del 3: Ligans bästa lag?

Fotbollsmatematikern David Sumpter tar sig en titt på Liverpool och Manchester City när han fortsätter gå igenom säsongen så här långt.

Chelsea leder Premier League med fem poäng, men från en matematisk synvinkel är de inte PL:s bästa lag. Londonlaget har varit lite tursamma både i försvar och anfall, och det kunde lika gärna ha varit Manchester City eller Liverpool i ligaledning.

Chelsea toppar nu min tabell för ”tur” eller överprestation, som jämför hur många förväntade mål, gjorda och insläppta, lagen har jämfört med hur många mål de faktiskt har gjort eller släppt in i verkligheten. Chelsea har överpresterat när det gäller förväntade mål med +14, jämfört med Liverpools +6,9 och Manchester Citys -1,6, alltså en underprestation.

Den här skillnaden förklarar delvis positionerna i ligan. Alla tre lagen har presterat på en liknande nivå, men Chelsea har varit bättre på att ta vara på sina chanser och klarat av att hålla några fler skott borta från sitt eget mål.

Liverpool har haft ett problem med att de låter motståndaren skapa, och sedan göra mål på, för många chanser centralt framför mål den här säsongen. Grafiken nedan visar skotten mot dem den här säsongen, med färgen indikerande kvaliteten på chansen (röda är farliga skott, gula mindre farliga).

Sett till hur många skott som motståndarna har skjutit, har Liverpool släppt in fler mål än vad som normalt förväntas. Tre av de här målen från central position gjordes av Bournemouth i deras 4-3-seger mot The Reds. Kort efter den matchen petades målvakten Loris Karius från startelvan och Simon Mignolet fick tillbaka sin plats.

När det gäller offensiven har Liverpool varit mycket effektiva. Nedan är en heat map av var de har bollen 30 sekunder före ett farligt skott. Pilarna visar den genomsnittliga riktningen på deras passningar.

Det som är mest slående med Liverpools anfall är att de inleds längre bak än till exempel Arsenal och Manchester United. De vinner tillbaka bollen nära mittlinjen och rör sig snabbt framåt. Vi har sett ett stort antal mål göras på det här sättet under säsongen, speciellt genom Sadio Mané, Adam Lallana och Roberto Firmino.

Den här bilden bekräftas i passningsnätverket för säsongen, som visar passningskombinationer under de 30 sekunder som föranleder ett farligt avslut.

Många Liverpoolanfall involverar Jordan Henderson som slår den viktiga passningen till anfallstrion. Notera att Lallana och Mané har exakt samma passningsposition i genomsnitt. När Phil Coutinho kommer tillbaka kan det här betyda att Liverpool inte kommer att sakna Sadio Mané under hans frånvaro med Afrikanska mästerskapen så mycket som en del experter har trott.

Manchester City är alltid en fröjd att studera ur geometrisk synvinkel. Jag har redan tittat på några av de olika passningsnätverken som Pep Guardiolas lag har anammat. Nedan kan vi se ett passningsnätverk av passningarna som slagits 30 sekunder före ett skott från farligt område.

Det här är mycket olikt från andra passningsnätverk vi ser för andra topplag. Först och främst får och passar nästan hela laget bollen på motståndarnas planhalva under ett anfall. Till och med mittbacken John Stones är involverad.

För det andra spelar vänster- och högerbackarna, Gael Clichy och Bacary Sagna, mycket mer centralt än, till exempel, Nathaniel Clyne och James Milner i Liverpool.

För det tredje, även om Raheem Sterlings och Kevin De Bruynes genomsnittliga passningsposition är i mitten av planen så rör de sig ofta mellan vänster och höger sida, vilket gör dem oförutsägbara. För att få stabilitet kontrollerar David Silva och Yaya Touré anfallen centralt i planen. Överlag visar nätverket ett lag som är mycket flexibelt och anfaller på ett nytt sätt.

Vi måste vara försiktiga när vi analyserar det här passningsnätverket , för det innehåller många olika formationer, med spelare som använts i olika roller. Guardiola gillar att ändra om, även under matcher. Av den här anledningen inkluderade jag 12 spelare i passningskartan. Kolarov har spelat både mittback och vänsterback, vilket gör det svårt att tolka hans passningar enbart från den här grafiken. Men trots alla förändringar är det uppenbart att Manchester City spelar en typ av anfallsfotboll som är väldigt olik andra lag i Premier League.

Frågan är om de kan kombinera sitt anfallsspel med att vara mer effektiva i försvarsspelet under andra halvan av säsongen.

Geek box: Är det tur eller skicklighet

Sedan jag skrev min första artikel om förväntade mål på den här bloggen har det varit lite debatt på Twitter om mitt användande av ordet ”tur” för att beskriva skillnaden mellan förväntade mål och verkliga mål. I min turtabell i tidigare artiklar, definierade jag (gjorda mål – insläppta mål) – (förväntat gjorda mål – förväntat insläppta mål) som graden av ”tur” ett lag har. Jag valde ordet ”tur” eftersom, statistiskt, allt som inte förklaras av en modell kan ses som slumpmässighet. Om slumpen är bra för ett lag, kan de anses vara ”tursamma”.

Men att använda ordet tur har tyvärr effekten att det ignorerar alla aspekter av skicklighet, vilket modellen för förväntade mål inte fångar in. Som jag visade när jag diskuterade förväntade mål finns det många aspekter av försvar och anfall som inte ryms inom förväntade mål. Som alla matematiska modeller är förväntade mål felaktig. Problemet är att vi inte vet exakt när den är fel och hur vi ska hålla isär den felaktigheten ifrån slumpen som finns i fotboll. Till exempel kanske Liverpoolmålvakten Loris Karius inte bara hade otur, utan han kanske presterade svagt under säsongsinledningen. Likaså är Liverpools press och kontringsspel inte medräknad i modellen för förväntade mål och den skulle eventuellt kunna vara farligare än andra former av anfallsspel. Det är här vi får extra insikt genom heat maps för passningar och passningsnätverk, och självklart, genom att titta på matcher.

Två användbara termer för att beskriva ett lags prestation jämfört med förväntade mål är i stället överprestation och underprestation. Vi kan prata om lag som överpresterar i förhållande till förväntade mål och lag som underpresterar jämfört med modellen. Överprestation kan härledas till tur eller skicklighet, eller en kombination av båda.

Alla tre topplagen har gjort fler mål än vi skulle räkna med från modellen för förväntade mål. Liverpool och Manchester City har också släppt in fler mål än förväntat i modellen, och Chelseas förväntade insläppta mål är ungefär desamma som deras förväntade gjorda mål. Så på den grunden skulle vi kunna dra slutsatsen att Chelsea har haft tur så här långt under säsongen. Men det är också möjligt att Antonio Conte genom att införa en ny 3-4-3-formation, ovanlig för Premier League, har hittat ett sätt att besegra motståndarna och modellen för förväntade mål. Jag kommer att titta mer på den möjligheten i nästa artikel.

/David Sumpter

David Sumpter är professor i tillämpad matematik vid Uppsala universitet. I sin forskning har han studerat rörelsemönster hos allt från folkmassor till afrikanska gräshoppor. Enligt David är matematik nästan lika roligt som fotboll.

David Sumpters bok Mer än en sport: fotbollens matematik är ute nu och finns bland annat på Adlibris. Ni kan även följa David på Twitter.