”Jag bara sköt och tänkte, vad är det som händer?”

ÄNGELHOLM. Olle Liss doesn’t miss. Lite så har det varit sedan den hårdskjutande forwarden värvades från Pantern till Rögle mitt under brinnande säsong. Mårthen Bergman tågade ner till Ängelholm för att försöka reda ut hur det kan ha gått så bra, samt snacka dansk hockey, Dalarna, ”flowet” och frisyrer.

---

Av Mårthen Bergman

---

Olle Liss har harvat på. Som han harvat på. Han har gett ”den långa vägen” ett ansikte när han efter två matcher med Leksand i Hockeyallsvenskan 2011/12 gav sig ut på en hockeyresa som sedan dess innehållet A-lagsspel för Halmstad, Björbo, Kristianstad, Ålborg och senast Pantern.

På de fem första matcherna i Rögle smällde han in tio poäng. Sedan dess har det blivit fyra till på sex matcher.
– Det har gått ganska bra, får man väl säga.

Väldigt väldigt bra till och med?
– Ja, det är kul, haha.

Det är kanske en svår fråga att svara på, men varför har det gått så bra i Rögle?
– Jag har kommit till ett bra ställe med bra lagkamrater, ledning, fans och allting. Jag har fått ett bra välkomnande av hela bunten så det är väl en av orsakerna.

Jag tänker att du har kommit till bra ställen med bra lagkamrater tidigare?
– Jo, absolut. Det är svårt att sätta ord på varför det har blivit så bra här men det är många små faktorer. Puckarna har studsat in och jag har fått förtroende och då är det lätt att spela.

Har du varit inne i vad man skulle kunna kalla ett ”flow”?
– Ja, det får man säga.

Det känns som att du har kunnat skjuta varifrån som helst och det blir mål?
– Ja, precis. Det är lite chanspuckar som kanske inte studsat in tidigare men som gör det nu. Och när jag får chansen så syns det mycket tydligare. Man får väl säga att jag är i zonen.

Hur är det att vara i zonen, tänker man ”detta får inte ta slut nu” eller hänger man bara med?
– Det är bara att flyta med så länge det går. Jag försöker jobba för att det ska hålla i sig både för mig och laget varje dag, både på träning och match. Och sen vet jag att det finns andra i laget som kan göra jobbet om min poängproduktion tar slut. Om vi fortsätter spela bra och vinner matcherna så är jag ganska nöjd ändå. 

Kolla in alla Olle Liss mål i videon

När började du känna att det skulle kunna gå så här bra?
– Det är svårt att säga men när jag gjorde mitt andra mål mot Örebro. Jag hade pucken nere i hörnet och Bryan Lerg skriker att det bara är fyra-fem sekunder kvar. Då lade jag bara in den på mål och den gick in. Jag hade ju redan gjort ett mål i matchen så då blev det lite ”shit vad händer” ungefär.

Du har gjort en intressant hockeyresa och tagit lite kringelikrokar på vägen till SHL.
– Hehe, jag har varit runt på lite olika ställen, det är korrekt.

Halmstad Hammers, Kristianstad och en sväng till Danmark. Men innan det var du i Leksand i Hockeyallsvenskan, där du gjorde två matcher men med ganska lite speltid.
– Ja, jag gjorde ett och ett halvt byte i första matchen och kanske fem i andra. Det var bara i powerplay i första och något i fem mot fem i andra så det var väl inte direkt en superchans.

Du gjorde en del mål under andra säsongen i Halmstad i division 1 2013/14, fortsatte på samma spår i Kristianstad säsongen efter och gjorde även mycket mål i Danmark. Var skedde utvecklingen som mest?
– Jag tror det började redan i Halmstad under första året, även om det inte blev så många mål (9). Jag har egentligen alltid varit en målskytt framför en passningsläggare, jag gör mycket hellre mål än lägger ett fint pass. Så är ju inte alla. Min första säsong i Halmstad var min första som senior och det var en helt annan hockey än juniorhockeyn. Det handlade om att försöka hitta sig själv där och se vad som funkar. Jag kom in i det mycket mer under andra säsongen och då kom målproduktionen därefter. Det var väl redan där jag började hitta rätt i mitt spel som senior.

– Sen fick jag förfrågan av Kristianstad som var ett topplag i division 1 vilket var skitkul. Det var inte mycket att fundera på och jag fick förtroende där också. Vi hade ett riktigt bra lag och det gick bra för mig där också och jag gjorde mycket mål. Det har varit successivt efter varje säsong då jag funderat på vad som är bäst för mig härnäst för att ta nästa kliv. Så har jag tänkt hela tiden sedan jag kom till Halmstad, vad jag ska göra för att komma till nästa nivå?

Har du hela tiden känt att du varit på den nivån du hört hemma på just då? För du gjorde ju mycket mål i division 1, det måste funnits intresse från Hockeyallsvenskan?
– Framför allt under sista säsongen i Leksand när jag gjorde rätt mycket poäng som junior och var med och krigade i toppen av poängligan (i J20 Superelit) så såg jag ju att många fick chansen i sina klubbar i Hockeyallsvenskan och fick rookie-kontrakt. Jag ska inte säga att jag förväntade mig det men jag hoppades att jag skulle få vara kvar i Leksand och utvecklas. Det var mitt mål då.

– Men så fick jag inte den chansen och då hade jag ett rätt bra samtal med tränaren Niklas Söderström i Halmstad och det var inte så mycket att fundera på. Sen har jag lyckats göra rätt mycket poäng och mål där jag varit men det är rätt svårt att säga att man förtjänar något högre upp. Det är ju lite upp till mig.

Men har du känt att du har varit på en högre nivå?
– Nej, jag har inte känt att jag är mycket bättre än alla andra. Så har jag aldrig känt. Men det är klart att jag har velat testa en högre nivå oavsett var jag har spelat. När jag spelade i division 1 så var Allsvenskan nästa steg och när det gick bra både för mig och för laget så ville jag få chansen att visa upp mig. Och efter Kristianstad så hoppades jag att jag skulle få chansen men det var ingen som nappade så då fick det bli en omväg till Danmark.

Kan du se varför det inte var någon som nappade?
– Ja, det kan jag göra. Jag har stora brister i spelet. Oavsett klubb eller liga så är det en chansning att ta någon underifrån. Det är samma med SHL och Allsvenskan, man vet aldrig vad man får innan man har testat på det. Så ja, absolut. Jag kan förstå varför jag inte fått chansen. Det köper jag till 100 procent.

Vilken brist är det som gjort att du inte fått chansen?
– I division 1 var det framför allt skridskoåkningen, det kände jag själv också. Jag har aldrig varit en speedkula och har utnyttjat mitt spel på ett annat sätt. Jag har vetat om att jag inte har varit snabbast så då har man fått tänka lite annorlunda och spela lite smart istället. 

Det är lite synd att du inte är snabb, du har ju en Carl Hagelin-frisyr.
– Haha ja, precis. Den står rakt ut när han kör men är inte riktigt samma på mig. Det är platt fall, haha. Nej, men sådana saker har man tagit till sig. Jag har haft en väldigt bra fystänare hemma under somrarna, Jesper Gillerås. Han har hjälpt mig otroligt mycket med egentligen hela fysbiten. Jag har känt att min skridskoåkning har blivit bättre och att jag har blivit mer uthållig. Det har också varit en av mina brister, att jag aldrig har tyckt att fysträning är det roligaste momentet i hockeylivet. Det är lätt att försöka göra det lite lättare än vad det är. Men när jag började träna med Jesper så blev träningen helt annan. Då blev det en kul grej även om jag alltid tyckt att det var skit, ungefär. Jag har alltid velat vara på is.

Du spelade i Ålborg Pirates 2015/16. Hur gick det till?
– Det började med min kusin Lars, som hade spelat division 1-hockey i Hudiksvall och Kristianstad var lite trött på det liret. Sen blev Jens Nielsen tränare i Ålborg och han och Lars hade känt varandra tidigare så han hoppade på det tåget. Sen ringde Jens mig och hörde vad jag hade för mig den säsongen och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag fick fundera lite för jag visste ju inget om danska ligan men jag tyckte det lät som en kul grej att testa en säsong i alla fall och så fick man se hur det funkade. Det var ett roligt och framför allt givande år för mig.

– Vi var ett ungt nederlagstippat lag, jag tror vi hade tio-elva juniorer. De hade haft en slags rekonstruktion året innan och ekonomin var sådär, de var på väg tillbaka efter en tuff tid. Jag var väl fjärde äldst i laget eller något så jag fick ta på mig en annan roll än jag hade haft tidigare. Det var kul, jag fick oerhört mycket förtroende av Jens, jag tror aldrig jag har spelat så mycket hockey i hela mitt liv. Vi klarade vårt mål att komma till slutspel men åkte dock ut ganska snabbt i kvartsfinal mot de regerande mästarna. Det var skitkul, en helt annan mentalitet jämfört med i Sverige. Det var som natt och dag med allting både i och utanför hockeyn.

På vilket sätt? Jag tänker bärs i bussen.
– Haha, jo. Det är en av grejerna. Danskarna är något helt annat. I Sverige är det så strikt med alkohol och hockey och allt det där. Danskarna är lite lösare, de tar allt med en klackspark. De är enklare personer helt enkelt. Efter en vinst så firar man och har kul. Sen har man ju hört att danskarna är ett av världens nöjdaste folk så det kanske ligger någonting i det.

Bara några år tidigare var du uppe och nosade på spel i Leksand men fick inte riktigt chansen. Man skulle lätt kunna tro att när du flyttade till Danmark så kände du att tåget hade gått och att du mest spelade för att det var kul?
– Så kände jag inte riktigt. Jag ville uppåt när jag var i Kristianstad men fick inte chansen. Så jag stod inför ett vägskäl, ska jag ta en säsong till i division 1 och hoppas göra så bra ifrån mig så att jag får chansen högre upp eller ska jag ta en annan väg? I Danmark kunde nya dörrar ut i Europa öppna sig om man gjorde en bra säsong. Tyskland, Österrike och så vidare. Jag menar, det finns bra hockey ute i Europa också. Det är inte bara i Sverige. Så tänkte jag lite. Att dörren kanske är stängd i Allsvenskan om man gör en säsong till i division 1 och hamnar i ”han är en division 1-spelare”-facket. Så det kändes som att det var lika bra att testa.

Och det blev ju Allsvenskan till slut?
– Ja, Västerviks dåvarande tränare Mattias Karlin ringde ganska snabbt när vår säsong var över. Efter säsongen i Kristianstad så ringde faktiskt sportchefen i Västervik, Tomas Lind, och ville ha dit mig redan då när de låg i division 1. Men så gick de upp och ville ha mig då också. När jag fick chansen och hade ett bra samtal med Karlin så var det inte mycket att fundera över.

Det blev 23 mål under debutsäsongen i Hockeyallsvenskan, kände du redan innan att det skulle gå så bra?
– Nej, absolut inte. Jag visste inte vad jag kunde vänta mig men jag kom in bra i laget från början och vi hade en bra och rolig försäsong där vi var obesegrade i sju eller åtta matcher, däribland slog vi Karlskrona, som ju var ett SHL-lag. Så när väl serien drog igång visste vi att vi var ett lag att räkna med. Sen att det skulle trilla in så mycket poäng personligen anade jag inte men laget spelade bra hockey och allt blir mycket lättare då. Med vinsterna kom självförtroendet och då började målen trilla in.

När det sen gick så pass bra i Västervik så började det surras om Leksand…
– Ja, ganska friskt direkt efter säsongen. Efter vår sista match mot Tingsryd hann jag väl inte mer än duscha innan en reporter ringde och frågade om Leksand. Jag hade knappt hunnit smälta att vi förlorade den fortsättningsserien på målskillnad och så kom det där. Det började så, någon skrev det i någon tidning och så blåstes det upp ganska snabbt. Leksand är ett klassiskt lag och det finns fans överallt och så fort det börjar surras så kan det spridas ganska friskt. Men snacket mellan mig och Leksand var obefintligt vid den tiden. Jag hörde ingenting. Jag fick nästan gå till min agent och fråga om han hade pratat med dem. Men ingen av oss hade hört någonting. Så det var mycket som var taget ur luften. Rykten sprids fort.

Pratade ni senare då?
– Nja, min agent var mer eller mindre tvungen att höra av sig till dem efter allt som stod i tidningarna men det var mest för att stämma av hur de kände. Och det stod väl ganska klart att jag inte var någon de hade på sin karta direkt. Så det kunde man slå ifrån sig ganska fort. Sen hade jag en bra dialog med Tillgren i Pantern under den perioden och även om det fanns ett par andra klubbar med i bilden kände jag att Pantern var det lag som kändes bäst. Så det tog inte så lång tid innan kontraktet var skrivet.

Det är många ”i Leksandskretsar” som tycker att klubben slarvade bort dig.
– Ja, jag har både sett, hört och läst det. ”Varför tar de inte hem honom?” och dittan och dattan men supportrar är som de är. Det är många som är experter där. Men jag har aldrig tänkt ”varför gör de inte så här?”. De har väl haft sin plan. När jag var junior hoppades jag på att få seniorkontrakt. Men nu blev det inte så.

– Det är lätt att vara efterklok och jag vet inte om jag kände att det var orättvist men det är klart att man kände något… Jag var ju ganska ung och då är man lite mer skör. Då funderade jag på varför jag inte fick chansen. Men när man nu har växt upp och kommit i kläderna lite mer så köper man det på ett annat sätt. Nu blir det mer en sporre där man sett många spelare både gå till höger och vänster och då tänker man ”kan han så finns det ingenting som säger att jag inte kan”. Så har det varit hela tiden. ”Nu fick han chansen och jag vet hur han är att spela mot, då ska fan jag också klara det”. 

När du gick till Pantern, fanns det någon tanke om att du skulle spela i Malmö Redhawks?
– Ja, det är klart att det fanns. Samarbetet mellan de två klubbarna är väl ingen hemlighet och det var ingen som hymlade om det heller. Men det var inte av den anledningen, som många verkar tro. Att jag gick dit bara för att spela i Malmö. Jag hade spelat mot Pantern säsongen innan och även spelat med några i laget så jag visste vad de hade för lag. Jag visste att om Tillgren värvade rätt så kunde vi bli ett slagkraftigt lag under hela säsongen.

– Det var prio. Vi blev trea med Västervik och jag ville fortsätta vara med i toppen och kriga säsongen efter också. Och jag var ganska säker på att jag skulle få den möjligheten i Pantern. Sen är det klart att Malmö… visar du upp dig och gör det bra är det ingenting som säger att du inte kan få chansen, vilket man också sett både tidigare säsonger och den här. Det har gått spelare både fram och tillbaka.

Det har varit rörigt i Pantern, inför säsongen visste man inte om de skulle spela och sen tappar de konstant sina bästa spelare. Men likt förbannat är de med i toppen säsong efter säsong. Vad är det med den klubben egentligen?
– Jag kan bara svara för den här säsongen men sammanhållning i gruppen, om vi tar endast spelare, var fantastisk. Visst, i nästan alla lag jag varit i så har alla varit polare och så, men där var verkligen alla tajta med varandra. Ingen var utanför, det fanns inga små grupperingar. Vi var ett lag, så enkelt var det. Där tror jag den största hemligheten ligger varför det gått så pass bra som det gjort under säsongen.

Hur hamnade du i Rögle?
– Det började med att jag fick ett samtal av min agent som sa att Chris (Abbott) hade varit och kollat på mig. Jag gjorde nog min sämsta match för säsongen och jag tänkte att mina chanser var som bortblåsta.

Fick du reda på att han hade varit där efter matchen?
– Ja, precis. Då ville man bara gå och gräva ner sig. Men han sa att han skulle komma och kolla någon mer match och då fick jag reda på det innan. Då gick det bättre och så fick jag även prata med honom personligen efter matchen. Vi hade ett bra samtal och han berättade vad han tyckte och tänkte och hur han trodde jag skulle kunna stå mig i SHL. Så jag fick ett bra intryck från början men som jag tolkade det då så handlade det mer om inför nästa säsong. Men så en tisdag direkt efter träningen ringde min agent och sa typ ”Chris hade gärna sett att du kom till Rögle. Idag.”. Sen gick det rätt snabbt. De var uppe i Skellefteå och spelade den dagen och min agent är från Skellefteå så de hade väl mötts på arenan och snackat. Då kände jag ”äntligen får jag chansen”. Det var inte mycket att fundera på. Det är ändå det här jag strävat efter hela min karriär.

Det är kanske lätt att svara på nu med facit i hand men kände du att du var redo för SHL inför första matchen i Rögle?
– Ja, men när jag pratade med Chris så fick jag nästan en tankeställare. ”Är jag verkligen redo för det här?”, tänkte jag. Men det är samma där, man har sett spelare man mött i Hockeyallsvenskan ta steget upp och det är ändå många som hävdar sig här uppe. Så någonstans kände jag ”det vore väl fan om inte jag ska klara av det också?”. Så lite frågetecken fanns det, allting kommer gå snabbare och det är högre tempo, men så fort jag kom in i matcherna så försvann alla såna tankar, då var det bara fullt fokus på spelet. Sådana utvärderingar gör man mest innan och efter matcherna. När pucken väl släpps så är det bara spelet som gäller.

Vad känner du nu då, efter att ha öst in poäng sedan du kom hit, håller du för det här?
– Haha, jag hoppas det. Det blir en ganska kort säsong här till en början och sen en ganska lång sommar utan matcher. Sen ska det bli en spännande tid fram till i höst när man vet att man får vara med från start. Det har börjat ganska bra men nu gäller det att bibehålla det. Det är klart att det vore kul om poängskörden kunde fortsätta även sen men det är framför allt i spelet jag hoppas kunna vara delaktig i och vara på rätt ställe när det händer.

Du har gjort massor av poäng men känner du spelmässigt att du har varit väldigt bra eller har du bara ”slängt in lite puckar som gått in”?
– Både och. I första matchen åkte jag runt och funderade, det var rätt stor omställning jämfört med i Pantern. Och spelet där satt ganska mycket i ryggmärgen så det tog tid från huvud till fötter när man ”connectar” och förstår ”jag ska ju göra såhär typ”. Sen släppte det mer och mer och i de senaste matcherna har det känts bättre och bättre. Så jag har blivit mycket mer bekväm med allt i spelet.

Sista grej. Förutom Halland så är det mycket Skåne och Danmark för dig, genom karriären. Du är ju en omvänd Jonas Bergqvist.
– Haha, ja! Det har du rätt i. Hans dialekt är speciell. Riktigt go!

Men du håller kvar dalmålet?
– Hehe, ja du, än så länge. Jag gör så gott jag kan för att inte släppa det. Men jag tror inte det är någon fara, jag kan ju inget annat.